Jante å ja – hösten 2014

Hur har Du det med Jante egentligen? Kan Du glädjas åt och stimuleras av andras framgångar eller smakar det bara surt? Behövs Jante? Är det viktigt att inte sticka ut? Kanske är det smidigare att bara passa in och inte förhäva sig? Vet Du hur unik och fantastisk just Du är och vågar Du visa det?

Hösten 2014 ställde vi oss dessa frågor vid sammanlagt tretton välbesökta föreställningar. Med hjälp av musik med hög feel-goodfaktor, allt från Michael Jackson till Hasse & Tage, tog vi med publiken på en spännande resa bland våra föreställningar kring Jante och Jantelagen. Bland gästerna på trädgårdsfesten, där även grönsakerna kunde ta ton, syntes “Lågfärdsblåsan”, “Provins-allvetarna”, “Den Oemotståndliga”, “Mannen i Spegeln” och många, många fler.

Kruxet med att vara fisk
Man undrar ju ibland hur det är att vara fisk? Tänk en sådan frihet att simma omkring i ett oändligt hav. Böljande, sköljande och svallande. Tänk att få sväva runt i näst intill tyngdlöshet och bara följa med i havets vaggande rörelse. Tänk att få låta vågor och strömmar föra en runt i en aldrig stillastående tillvaro. Åh, vilka möjligheter som ligger framför en. Eller?

Sant…såvida man inte tillhör ett stim. Då gäller det minsann att hålla sig på sin plats och följa med i den gemensamma rörelsen. Det är nog ett fasligt sjå att hålla sig innanför stimmets osynliga gränser och inte sticka ut. Skulle man få för sig att styra kosan åt ett annat håll, riskerar man strax att bli offer för en girig rovfisk. Kvickt skulle den lägga vantarna på en och – som lök på laxen – svälja en med hull och hår. (Ja, eller med ”fjäll och fena”, för att uttrycka sig med mer maritim metaforprecision.) Nej, att vara fisk i ett stim och samtidigt önska gå sin egen väg och förvekliga sig själv, är sannerligen ingen enkel ekvation. Vad gör man om man är fisk i ett stim och drömmer om att få glänsa framför en idoljury? Inte vet jag! Knivigt läge minst sagt. Kanske är det ändå bäst att stanna kvar i det undsättande trygga stimmet. Eller?

Fiskpinnar har det kanske lättare. Omhuldad i ett bo av skorpmjöl och inlindad i en förpackning som inte bara är färgglad, utan dessutom ger värdefull information om värdet att vara just fisk. Förvisso näringsvärde, men ändå ett värde. Snacka om att vara värdefull. Här i lådan råder jämställdhet. Här är – till form och vikt – den ene firren så lik den andre att bara minsta tanke på över- eller undervikt är helt irrelevant. Här finns ingen som värderas enkom utifrån sitt utseende – här läggs även fokus på inre kvaliteter…som t ex att inneha omega 3 i överflöd. Så otvunget och ledigt att vara fiskpinne. Helt fritt från krav. Ingen press. Avslappnat och skönt. Värdefullt. Eller?

Ja, man undrar ju ändå ibland hur det är att vara fisk? Det är kanske trixigt värre? Tja, det är inte lätt att veta, men det är väl med det, som med allting annat: hur man än vänder sig, har man alltid stjärtfenan bak.
Simma lugnt.

Stefan J – betraktelse från andratenorstimmet